Klara, färdiga, gå!

Den första föreläsningen för terminen skulle kunna vara en mjukstart. Eller så är den så som den var idag. Riiivstart! Det blir en härlig stund framöver på delkursen om språk, kommunikation och kön. Genusdiskussionerna stod härliga till och mina geniknölar fick hastigt jaga fatt tankar som legat i dvala under sommaren. Jag älskar att lära mig. En av de texter som lästes till idag, Kvinnospråk, skrevs år 1899 av Gustaf Cederschiöld. Min grupp fick det otacksamma uppdraget att finna det som var positivt i hans text. Han var en essentialist ut i fingertopparna, det var han. Kvinnors språk domineras av känslor, mannens av förståndet. Daaah. Det är ju natuuurligt. Nävar knöts, irritationen byggdes upp och vi hetsade och vi ogillade. Såklart. Men faktiskt. Någonstans måste det börja. Hade inte Cederschiöld skrivit den lite halvt vedervärdiga texten så hade det ju tagit mycket längre tid för språkforskningen att uppmärksamma kvinnorna, ”den där underliga arten”… Att undvika är inget sätt att komma framåt. Att uppmärksamma, måhända skriva hemska texter som denna, men att sedan kunna släppa, gå vidare och förnya. Det är poängen. Ett dokument över tiden som var, och dess språksyn, är vad Cederschiölds nedpräntade åsikter representerar. Idag går vi vidare, och jag ser fram emot smaskig litteratur av Robin Lakoff, Deborah Cameron och de andra.